Me, myself & I… och min prostata, och min klimakterie-problematik, se där en förstafemma (med tanke på slutspelet i hockey) som kan skrämma livet ur vem som helst. Får dagliga påminnelser från wellness appen att logga mitt mående men avstår varje gång, det behövs inte, är det något som ligger top-of-mind så är det just måendet. Behöver mer av annat för att röra om i grytan och se andra sidor av livet än JAG.

Det vill sig inte. Inte alls faktiskt. Trodde allt var på bana och att det var dags för behandling. Nope - fel. Fick vårdplan igår - skulle fått den för en månad sedan - och den lämnade allt att önska. 1 - den var inte komplett. 2 - den är senarelagd med en månad. Hmmm, trodde jag var diagnostiserad med en aggressiv cancer med stor risk för spridning??? Men den kan tydligen vänta. Que?

Grushalka.

Det är ”vår” i Sverige, snömodd och ishalka har ersatts av grushalka. Enorma mängder grus har kommit fram efter vinterns halkbekämpning och skapar nya problem. Typiskt, aldrig får man vara glad…

Idag regerar missmodet och klimakteriebesvären håller fortsatt i taktpinnen.

Nu är det dags.
Fram till nu har allt varit overkligt, som att leva en mardröm med en fåfäng önskan om att en dag vakna upp och gå vidare som om ingenting hänt. Så är det inte. Och det suger fett. Om vi lämnar tumören ett tag så har faktiskt de andra surdegarna i livet börjat att lösa sig, och det gör ingenting alls.

Min kalkonångest är på avtagande och har ersatts av stunder av djup olycka. Inte bra men bättre. Mitt mående följer den vanliga mallen för hur man hanterar stora negativa nyheter - Five Stages of Grief (…som lanserades i ”All that Jazz” – bra film av Bob Fosse).

Min kalkonångest är på avtagande och har ersatts av stunder av djup olycka. Inte bra men bättre. Mitt mående följer den vanliga mallen för hur man hanterar stora negativa nyheter - Five Stages of Grief (…som lanserades i ”All that Jazz” – bra film av Bob Fosse).

Vad nu? Jag hade helt förlorat förtroende för mitt gamla vårdteam och kände att jag behövde en ny lösning. Hade desperat försökt återknyta kontakten med läkaren på Karolinska men pga av julhelger och andra skäl fick jag ingen direkt återkoppling utan vände mig österut till Docrates i Helsingfors.

Trots lugnande ord som ”även om det skull vara prostatacancer rekommenderar vi att vi gör en fusions biopsi”. En fusions biopsi är ett vävnadsprov eller celler tagna från en tumör (oftast flera) för att avgöra om den är benign (godartad) eller malign (elakartad).

Lever - mindre bra, njurar - tipptopp, prostata - för stor. Resultaten från ultraljudsundersökning pekade också i fel riktning. Dagen efter var det dags för en ”analog” undersökning av prostata, ett finger upp i rumpan och känna runt.

Efter en stökig sommar, vi fick stänga vår padelklubb på grund av ett licens problem. Lägg till ett mindre bra förhållande privat och ett långvarigt bråk med några av delägarna i klubben så var det inte konstigt att stressen började bli svår att hantera.