Hösten 2023 var en omvälvande period på många sätt i mitt liv som skulle sätta flera spår för all framtid och omkullkasta uppdragna planer. Inget ont som inte har något gott med sig. Blaha blaha. Ont är ont och gott är gott. Det är klart man kan lära sig något av motgångar som man kan ha nytta av framöver, men det är långt ifrån alltid och dessutom är förlorad tid för alltid förlorad.

Jag har prostatacancer. Det var i särklass den största händelsen då och den upptäckten fortsätter att till stor del prägla min tillvaro. Sedan dess har jag också gjort andra upptäckter varav en är att de allra flesta av mina manliga vänner inte har aningen om vad det är eller vad riskerna är och, precis som jag, fortsätter att bada i okunskapens källa. En annan upptäck är att jag har väldigt många ”olycksbröder” som när jag berättar om min situation berättar om sin resa. Innan jag fick prostatacancer kände jag en som haft det, nu känner jag ett 50-tal.

Det känns som om vi behöver sätta lite mer ljus på åkomman och skapa beteendeförändringar som hjälper fler att upptäcka cancern i tid och på så sätt avsevärt minska riskerna för onödigt stora negativa biverkningar. Och här tänkte jag att jag kan bidra genom att dela min resa, ocensurerat (förutom vad gäller ofrivilligt inblandade huvudpersoner) och personligt. Inte nödvändigtvis allomfattande ”sanningar” för är det något jag lärt mig bara efter någon månad är att allas olika resor och cancer är just det – olika. Men vissa konklusioner gäller för alla, som att ett enkelt blodtest varje år kan vara guld värt.

En positiv biverkning av min cancer är att jag fått tid att skriva.

Alas – välkommen till min blogg.

Anders Alm (59år) Stockholm • Januari 2024