Me, myself & I

Me, myself and I… och min prostata, och min klimakterie-problematik, se där en förstafemma (med tanke på slutspelet i hockey) som kan skrämma livet ur vem som helst. Får dagliga påminnelser från wellness appen att logga mitt mående men avstår varje gång, det behövs inte, är det något som ligger top-of-mind så är det just måendet. Behöver mer av annat för att röra om i grytan och se andra sidor av livet än JAG.

Igår firade jag och mor Askonsdag. Vi gick bakvägen in i kyrkan och målade svarta kors i pannan och bekände våra synder. Fel - det gjorde vi inte, men hade vi levt för några hundra år sedan hade det nog stått på dagordningen. Nu blev det tacos och majschips istället. Idag på Skärtorsdagen blir vi förlåtna och våra kors tvättas bort – fel det kommer inte att hända, däremot skall vi till kyrkogården och titta till en av historiens största män på hans gravplats. Pappa. En finare förebild och bättre vän har jag inte mött. Ska passa på och fråga om råd. Och sen blir det hummersoppa med feta färska svenska räkor och nybakat levain-bröd från Kringelgården – bättre bröd finns inte. 

Just nu kom jag åter från en av mina dagliga långpromenader/power-walks som är absolut nödvändiga för att hålla det kroppsliga förfallet borta. Idag skulle jag gå långt och länge men efter en timme med mig själv och mina tankar blev jag våldtagen av själen. Panik-attacken var plötslig och väldig fysisk och jag började instinktivt leta efter ställen att fly till. Problemet var att jag inte visste vad jag sökte efter. Och precis då, som om det var beställt på förhand, ringde mobilen och ett längre samtal senare var lugnet någotsånär återställt. Min promenad fortsatte men nu till musik och även den verkade förbeställd, den första låten blev ”Engel” av Rasmus Seebach, som handlar om förluster (svinbra, även om man inte kan danska), listan fortsatte med ”Holding back the years” - med Simply Red, ”I’m still standing” av Elton John och passande nog, precis när jag sladdade in på grusplan efter fullgjord runda, avslutades med ”Happy” av Pharrell Williams. Kunde inte arrat det bättre själv.

Nästa vecka – om inget oförutsett, eller annat, händer – är det dags på riktigt – YIIIIPEEEEEE. Magnetröntgen, datortomografi, insättning av guldkorn/ankare och blodprov. Och sen blir det paus, igen. Är orolig för MR-röret och min klaustrofobi, måste komma ihåg att be om lugnande medicin, annars kommer det bli svårt.

Adde- Cancern 2-8

PS1. Träffar och pratar med fler och fler olycksbröder och inget samtal är det andra likt, alla har en unik historia och sjukdomsförlopp. Vad som ter sig lika är att de som upptäckt sin cancer tidigt har haft en mer bekväm resa med färre och mindre biverkningar. Desto viktigare att hålla koll på sina PSA-värden regelbundet för att kunna upptäcka signifikanta förändringar som kan skvallra om cancer på G.

PS2. Får bilder på barnbarnet som är i Sälen och åker skidor – och träffar Valle (Skistar’s maskot), det senare verkar viktigare än det första. Det bästa för mig är den förändring i sinnesstämning som uppkommer i samma sekund som man öppnar meddelandet, från moll till dur. Det sägs (av mycket klokare människor än jag) att människan inte kan härbärgera två motsatta sinnesstämningar samtidigt. Alas – lösningen –  mer Lovisa  och  Adrian, mindre grubbel! Enkelt.

PS3. Är inte så kristen som man kan tro när man läser ovanstående men jag tycker det är viktigt att veta varför vi firar olika helger och vad dagarna betyder, det blir mer intressant så. Jag vill veta, och när jag inte vet tar jag reda på så mycket jag kan (utan att bli aktivt troende eller doktor för den delen) om vad som gäller. Glad påsk!

PS4. Idag – day of posting – är det Påskafton, en ”tom dag” i Påsken utan mening. Passar utmärkt för ett väl avvägt och väl lagat påskbord med familjen. Mums mums. Får bli en powerwalk grande innan så det finns utrymmer för njutning!