Ready to Rumble*

Nu är det dags. Efter månader (lite drygt 6 för att vara mer exakt) av undersökningar, utvärderingar, provtagningar, läkarsamtal, sömnlösa nätter samt anti-testosteron behandling och klimakterie-problematik är fas ett till ända (fel – inte helt, antitestosteron behandlingen skall fortsätta till mitten av juli) och det är inte en dag för tidigt.

*Redo för fajten – mas o menos.

För två dagar sen var jag återigen på Karolinska hos Dr. E och satte in guldkorn i prostata som är viktiga för att kunna rikta strålningen mer exakt i nästa fas. Guldkornen sattes på plats med hjälp av en ultraljudsstav via ändtarmen – inget som gjorde ont, mer än i själen. Nu i efterhand kan jag titulera mig ”The Man (just man är väl tveksamt för tillfället…) With The Golden Groin! Coolt? Hmmm, kanske inte, men om det hjälper att besegra tumören och inte skada friska celler mer än nödvändigt så var det värt varenda sekund.

Igår åkte jag in i ”rören” och gjorde datortomografi (DM) och magnetröntgen (MRT). Datortomografi är en avancerad form av skiktröntgen för mjukdelar och magnetröntgen använder magnetfält och radiovågor för samma sak. DM är en ”walk in the park” – stort luftigt rör, kort tid och MRT är precis tvärtom – litet rör, högt ljud och lång tid. Vad är lång tid? Mot bakgrund av min växande klaustrofobi är all vistelse i trånga utrymmen över 1 minut en evighet och i torsdags tog undersökningen lite drygt 15 minuter. Igår kom jag förberedd och fullproppad med lugnande medicin och allt avlöpte smärtfritt, mycket också tack vare fantastiska, inkännande sjuksystrar som behandlade min oro med respekt och omtanke.

Och så i dag lämnade jag in ett blodprov för att kolla aktuella testosteron- och PSA-nivåer. Nu är jag klar. De kommande två veckorna skall “strål-teamet” och läkarna besluta om stråldoser, schema, etc. och göra en strålningsplan för fas 2 – yttre strålning. Vad gäller mitt vårdschema är också det under kontroll. Den preliminära dosen blir 14 strålningar, 3ggr/vecka under totalt 5 veckor, lägg till inre strålning x2 (Brachyterapi) med en veckas mellanrum så kommer all behandling vara över någon gång i mitten av juni. 

Nu får jag två veckor ledigt, inte från klimakteriet men från ytterligare prover och förberedelser. Det ska firas med en kanonmiddag tillsammans med mor och ”favoritsonen” och hans käresta. Därefter är det dags att finslipa formen inför strålningen, inte för att ”formen” är något att skryta om men allt som kan förbättras skall förbättras. Jag lär behöva all kraft jag kan samla på mig när strålningen går igång för fullt. Puh.

MENTAL STATUS: Lugnet råder. De värsta mörka mentala stormarna har bedarrat. Konstigt, inget i sak har förändrats sen förra veckan men det känns i grunden helt annorlunda. Acceptans (och kontroll) ”is the shit!”.

Favoritdottern fick agera sjuktransport häromdagen som avslutades med konditori-besök “all inclusive” med barnbarnen. Två timmar med bullar, chokladbollar, mazariner och hallongrottor skingrade alla tankar på cancer – närvaro var inte ett önskemål utan en förutsättning. De väluppfostrade (barnbarnen) tog varsin bulle och jag tog lite av varje – deras miner då de jämförde min buffé-tallrik med sina var obetalbara, sen delade vi på allt och mungiporna vände uppåt. Underbart.

Imorgon drar jag söderöver på ”träningsläger” med lite hederligt kroppsarbete (riva väggar och demontera inredning), långa powerwalks med hundarna, lite padel-spel, nyttigare mat, med mera. Blir också tid och ro till att tänka framåt och framtid, något som fått stå på väntelistan en ganska lång tid nu. Skönt med lite benutrymme för själen. Äntligen.

Just idag är jag stark

Just idag mår jag bra

Jag förs framåt av kraftiga vindar

Just idag är jag stark

Just idag mår jag bra

Jag har tron på mig själv på min sida

Jag har väntat så länge på just den här dan

Och det är skönt att den äntligen kommer

Väntat så länge på just den här dan

Den ger lust när den kommer

[Just idag är jag stark, Kenta]

Adde-Cancern 3–8

PS1. Har bara ett barn av varje kön men båda är favoriter i sin ”viktklass”. Inklusive respektive matsäckar – så klart.

PS2. Härligt med stöttande och närvarande familj och vänner som orkar lyssna på tjatet.

PS3. Våren har kommit till Stockholm – April, April. Andra snöstormen den här veckan drar just nu förbi. Oviktigt.

Föregående
Föregående

En Solskenshistoria (eller två…)

Nästa
Nästa

Me, myself & I