Bakåt igen…
Det vill sig inte. Inte alls faktiskt. Trodde allt var på bana och att det var dags för behandling. Nope - fel. Fick vårdplan igår - skulle fått den för en månad sedan - och den lämnade allt att önska. 1 - den var inte komplett. 2 - den är senarelagd med en månad. Hmmm, trodde jag var diagnostiserad med en aggressiv cancer med stor risk för spridning??? Men den kan tydligen vänta. Que? Och till råga på allt så lyser min kontaktsköterska med sin frånvaro - hon skulle ringt i veckan men ”icke sa Nicke” inget missat samtal från henne och nu är veckan till ända. Känner mig ensam, lämnad och övergiven. Det kanske låter dramatiskt, och det är dramatiskt. Det är mitt liv det handlar om, inte en förkylning.
Det till trots lyser vardagen upp då och då med support från oväntat håll, många medelålders kvinnor tycker att vi helt plötsligt är på ”samma lag” - detta tack vare min djupa förståelse för klimakteriet. Ha - ”hund-tricket” fast med ”cancer-tvist”, hade väl varit toppen om inte det inte vore för den tillfälliga (hoppas jag) impotensen.
Förseningen får andra direkta konsekvenser - inte minst ekonomiska - all privat planering är skrotad. Inställda resor och evenemang som skulle varit roliga och möjliga är inte längre tillgängliga. Jobbmässigt ser det också mörkt ut, lika mörkt som blockchoklad, och lika beskt. Och oron och det själsliga illamåendet likaså.
Började logga mitt mående på mobilen - fel, fel, fel. Att påminna mig själv om mitt mående är inte vägen framåt. Var det svårt att hitta inspiration tidigare är det omöjligt nu. Det kan funka för ”mindre kriser” men för mig, just nu, blir effekten den motsatta - och utan någon motpart/ledsagare som kan vara där i nuet och bromsa blir det för mycket att bära.
Next step?
Hitta fram till en ny livsplan som funkar tills vidare. Jag måste återta befälet över mitt liv.
Hitta kraft att jobba med det som kan vara eller bli till en möjlighet.
Vila… - efter ovan punkter har landat.
Innan gårdagens besked hade jag sommaren att se fram emot, inte fler uppgifter att lösa.
PS. Passerar just nu över solbelysta och snöklädda schweiziska alper med Toblerone-berg och glaciärer, på hög höjd - lite som ännu en ouppnåelig dröm… vad vet jag? Inte tillräckligt är tydligt, med det skall visa sig. Snart hoppas jag.
Adde- Cancern 2-7
PS. Nu – idag, några dagar senare, är helgen avklarad och vardagen tillbaka. Har fått lite bättre koll på vårdplanen men inte mycket. Har beslutat att inte rota mer i den utan övervintra påskhelgen och invänta därpå kommande veckas strålningsförberedande övningar. Jobbigt med humöret, jobbigt med sömnen, kul med vänner och familj. Yin och Yang.