Allt pekar åt fel håll
Lever – mindre bra, njurar – tipptopp, prostata – för stor. Resultaten från ultraljudsundersökningen pekade också i fel riktning. Dagen efter var det dags för en ”analog” undersökning av prostata, ett finger upp i rumpan och känna runt. Inget vi män gärna gör och än mindre pratar om. Min urolog tyckte allt kändes normalt. Han hade 100% fel skulle det visa sig, vilket kostade mig både tid och oro i onödan. Trots att allt ”kändes normalt” togs beslut om magnetröntgen med kontrastvätska och några veckor senare skickade dom in mig i MR-röret för att undersöka varenda millimeter av min prostata. Bara själva undersökningen var en pärs – jag har utvecklat cellskräck på äldre dagar och 45 minuter i ett mänskligt sugrör är inte längre min favoritsysselsättning. Not nice.
Några dagar senare blev jag kallad till nytt möte med min urolog.
”Ingen anledning till oro, men vi har hittat några sjukliga/onormala förändringar i din Prostata”
När man får resultaten från magnetröntgen av prostata graderas den på en 5-gradig skala där 1 är bra och 5 uruselt. Och min score var 5, och läkaren säger “ingen anledning till oro”. Något är jävligt fel. Och när jag inte förstår letar jag svar, och svaren finns, svart på vitt, på alla möjliga sidor på internet. • PI-RADS score 5 It’s very likely that you have prostate cancer that needs to be treated.
Så var det med det. Det är över. Allt pekar åt fel håll, är det bara jag som ser det, känner det? Att kissa blir inte lättare, svårare att tömma blåsan helt, mer akut när det är dags och en allmänt oskön känsla i underlivet.
Adde - Cancern, 0–2