December 29 • 2024

Happy Ending (aka Gott slut)

Snart är året till ända och det känns bra. Av alla år jag genomlevt har inget sugit mer än 2024, det är skönt att det snart är över. Ni som följt mina anteckningar vet varför och vad jag avser. Det har ju inte bara handlat om min cancer och min behandling, det har handlat om min mors återkomst och rehabilitering, om min fasters kamp med sin cancer, det har handlat om skilsmässa och separation, det har handlat om padelklubben som aldrig verkar kunna återuppstå och mycket mer…

September 5 • 2024

Epilog (aka summering, eller pausvila, eller?)

Det har gått en dryg månad sen sist, sen beskedet kom - ”du är cancerfri”. Rätt snart därefter reste jag ner till Spanien och Maxi (hunden) för vila och återhämtning. Långa powerwalks och lite padel-spel var allt kroppen mäktade med. Trots avslutad medicinering hängde biverkningarna kvar med låga energinivåer som en av de tydligaste. Men vad gör det? Inget alls faktiskt. Cancerfri slår det mesta.

Juli 20 • 2024

Drygt fem veckor blev det, årets sommarlov. Kanske inte så många lata dagar med vila som önskat men gott om om sol och värme. Och nu sista veckan några dagar med över 40 grader varmt, långt in på kvällen. Men nu är det över och jag är på väg tillbaka till Stockholm för att ta mitt prostata-projekt i mål. 

Tisdag 12.e juni. Det är över. Efter drygt fem månader är fas 3 (inre strålning) i min behandlingsplan äntligen över. Jag är nästan (kvarstår några veckors medicinering) helt färdig och redo för utvärdering. Igår gjorde jag min andra brachyterapi - fyra timmar på operationsbordet och 19 radioaktiva nålar i prostata, två koppar te, två polar-klämmor och en chokladboll senare är jag klar. Puh. Megastort puh.

Jag önskar att tiden inte var så långsam - att allt som hela tiden avklaras också räknas av - på den stora visaren. Idag, här och nu kryper tiden, som för att retas lite extra, ”häng kvar i ditt lidande, lev i din ovisshet, njut av en molnfylld framtid…”

Måndag 27.e maj var det dags för min första Brachyterapi – om jag fick välja skulle det också vara den enda och sista. Efter fem veckor av yttre strålning var det dags att attackera tumörerna från insidan. På Karolinska gör man två Brachyterapier om dagen och klockan 07:00 checkade jag och en ”olycksbroder” in på kirurgavdelningen för cancer men projektet hade startat redan två dagar tidigare.

Ni känner säkert alla till ”Min Stora Dag” – en organisation som arbetar för att ge svårt och långvarigt sjuka barn en paus i vården, och en upplevelse att se fram emot och minnas. Tyvärr var det länge sen jag kunde kvala in som barn, inte ens ungdom funkar. Barnslig kan jag däremot aldrig friskriva mig från. Well, well, jag fick en Stor Dag i alla fall, en fullskalig 100% magisk dag som lämnade halvpermanenta smilgropar som enda biverkning. Går in positiv-mode bara av att tänka tillbaka på dagen som levererades av Mr. O och hans team.

”Sometimes bad things happen. This is a fact of life. … Often the best way to deal with the bad is to turn it on end – use it as a strength, refuse to allow the bad thing to define you. Fight it.” Elisabeth Zott (från Bonnie Garmus bok; Lessons in Chemistry – bra bok!)

Två veckor av utvärtes strålning är över. Tre återstår. Och sen avslutas behandlingen med invärtes strålning med 11.e juni som slutdatum. Och nu börjar mina vedermödor ta ut sin rätt, på riktigt. Det kan mycket väl vara så att när jag äntligen ser ett slut (på behandling) så kommer ett högst osäkert åter-inträde i vardagen allt närmre.

La primavera - är löjligt skön (och pålitlig) i södra Spanien där jag slagit läger i två veckor i väntan på strålstart den 22.a april. +22-28 grader, skön svalkande vind och kalla nätter gör att man både vaknar upp och somnar in med ett leende på läpparna. Långa promenader med Max och Chili är också dagliga vitaminpiller. ”Vårdsemestern” handlar annars om mental återhämtning och fysisk uppbyggnad, det senare ganska svårt eftersom energinivåerna är på historiskt låga nivåer. Lite som att köra Le Mans (anrikt 24h bilrace i Frankrike) med en halv liter bensin i tanken.

Nu är det dags. Efter månader (lite drygt 6 för att vara mer exakt) av undersökningar, utvärderingar, provtagningar, läkarsamtal, sömnlösa nätter samt anti-testosteron behandling och klimakterie-problematik är fas ett till ända (fel – inte helt, antitestosteron-behandlingen skall fortsätta till mitten av juli).