Min Stora Dag

Ni känner säkert alla till ”Min Stora Dag”  – en organisation som arbetar för att ge svårt och långvarigt sjuka barn en paus i vården, och en upplevelse att se fram emot och minnas. Tyvärr var det länge sen jag kunde kvala in som barn, inte ens ungdom funkar. Barnslig kan jag däremot aldrig friskriva mig från. Well, well,  jag fick en Stor Dag i alla fall, en fullskalig 100% magisk dag som lämnade halvpermanenta smilgropar som enda biverkning. Går in positiv-mode bara av att tänka tillbaka på dagen som levererades av Mr. O och hans team. Och dessutom fick jag göra nytta - på riktigt. Min uppgift var att bli räddad från ett grund i skärgården – enligt konstens alla regler, och det blev både spännande och nervkittlande på en gång. Känslan att bli räddad var skön - det kändes bra ända in i själen.

Annars går vårdplanen vidare som planerat, nästan, på grund av övertidsblockaden har mitt strålschema fått en ny rytm som gör att jag strålas även lördagar. Kan inte klaga, bara det blir gjort, och gjort rätt, är jag glad. Önskemålet hade givetvis att få helgerna fria men nu handlar det om att bli klar så fort det bara går. Själva strålningen sätter större och större spår, eller rättare sagt biverkningarna ökar efter varje genomförd strålning. Med det menas att svallningarna tilltar i intensitet, jag blir mer trött, har svårare att kontrollera både urinering och avföring, vilket tar längre och längre tid för varje besök. Och blir det som igår (efter en morgon-strålning) så innebär det ca 25 toalettbesök där inget besök var under 5 minuter, lite drygt två timmar totalt – thank god för iPhone och alla online tjänster. Det svåra är att planera transport och inköp etc. – alltid säkra att det finns nödrum på vägen och att inga resor tar för lång tid för då kan det gå fel. Lite tråkigt fokus för att uttrycka mig milt. Planen framåt är att dra ner på matintaget rejält och se om det blir bättre… blir i all fall mindre ”massa” att hålla reda på.

“Vet vet, inte du, vem vet, inte jag …”

[Lisa Ekdahl]

Har också börjat få lite koll på vad som händer sen. I all fall hur grundplanen ser ut. Efter min sista (planerade) brachyterapi är avklarad, den 11.e juni, återvänder jag dagen efter till Karro för en kort uppföljning och avlägsnande av kateter. Är allt ok då blir det sommarlov. Bicalutamide-medicineringen (anti-testosteron) tror jag dock kvarstår til i bästa fall slutet juni och i sämsta fall slutet juli. Återstår att se. Men funkar allt bra blir planen att åka söderöver och ta hand om min hund och slutföra renoveringen av min nya lägenhet och hämta kraft till att återinträda i livet fullt ut.

Ungefär, cirka, kanske, eventuellt i vecka 37 blir det dags för efterkontroll. C-Day*. Även om det är långt dit så finns nu i alla fall en yttre gräns och ett mål att ta sikte mot…

PS Livet är lättare att bära när solen skiner och årets sista snöblandade regn har passerat.

PS2 Goda vänner – som Mr. O – sätter sköna avtryck i själen.

PS3 Har lyckan att vara far till två underbara barn med respektive och avkommor som gör vardagen lättare.

PS4 Min hyresvärd fortsätter att leverera förstklassigt boende – all-inclusive. Tack!

Adde-Cancern 5–8

*CancerDay