På väg tillbaka…
Juli 20 • 2024
Drygt fem veckor blev det, årets sommarlov. Kanske inte så många lata dagar med vila som önskat men gott om om sol och värme. Och nu sista veckan några dagar med över 40 grader varmt, långt in på kvällen. Men nu är det över och jag är på väg tillbaka till Stockholm för att ta mitt prostata-projekt i mål.
För några veckors sedan landade jag på Malaga flygplats den 15:e juni och möttes av Hazel (co-matte till Maxi) för vidare transport till deras hem och härligt återseende av Maxi. Jag spenderade de nästföljande dagarna hos dem och njöt av deras gästfrihet men ”baksmällan” från strålningen ville inte ge se utan det blev många, långa och svettiga nätter. Och inget under naveln fungerade i närheten av normalt så dagarna var inte mycket bättre.
Men det blev lite bättre för varje dag. Minus immunförsvaret. När biverkningarna av behandlingen började klinga av var kroppen så trött att minsta bacill hade fritt fram och slagläge. Influensa, bensår och annat smått och gott har förgyllt vardagen sen dess och Karolinska har bytts ut mot HC International. Men, men, en fjäril gör ingen sommar. Kommande vecka är det dags att öppna cancer-lådan igen för provtagning och strålvisning – vad det nu är? Och det blir även ett efterlängtat möte med min läkare för att räta ut några frågetecken bakåt och få lite koll på vad som komma skall. Vi ska dessutom reda ut alla biverkningar så det kan bli en lång sittning.
La Vida 4.0 fick en stapplande start där de flesta bitar i livspusslet passade illa och ville inte komma på plats. Hantverkare som inte kom. Restnoterade varor. Licenser som uteblev. Allt tog längre tid och var långt jobbigare än jag räknat med. Däremot har jag nyligen nått framgång i ett av alla karriär-spår som jag sparkat liv i – det kan bli något. 3 steg bakåt och 1 steg framåt verkar annars vara melodin – som en omvänd vals.
Planen för dagen? Hålla ner huvudet och köra på så gott det går. Och göra mycket. Och skjuta på allt som rör sig – alltid träffar man nåt. Problemet är bara det att energin inte är där så även om planen är bra, finns ingen som kan utföra den. ”Sämpa” som finnen sa…
PS1 ska bli mysigt att återse familjen och Chili (min andra hund).
PS2 ska bli skönt att kunna fokusera på bara två saker - jobb och vård.
PS3 tacksam för alla positiva möten med gamla vänner som stöttar där de kan.
Adde - Cancern 8-8
Och sen då, vad hände sen…?
”Åh, jag lättar, jag flyger, jag svävar fram. Låt det aldrig ta slut.”
Juli 25 • 2024
Har precis kommit tillbaka från mitt besök på Karolinska och ett möte med min läkare Enrique. Med goda besked. ”Det är över nu vi har avslutat din behandling och det som återstår är efterkontroller två gånger per år under 10 år.”
Va – jag hade inte väntat mig ett besked idag, har ni lyckats?
”Med 90% sannolikhet är du helt fri från cancer nu men det finns 9% risk för någon form av återfall. Men du kan avsluta all medicinerng. Glad sommar.”
Årets understatement – körde raka vägen till Systembolaget och hämtade ut en flaska Champagne som skall in i kylen och avnjutas kall.
Och sen kom chocken, kändes som om jag blivit överkörd av ett tåg. Total förvirring och tomhet samtidigt – ”här kommer alla känslorna på en och samma gång” som Per Gessle skulle beskriva det, eller ”Åh, jag lättar, jag flyger, jag svävar fram. Låt det aldrig ta slut.” som Freestyle ylade för många år sen.
Och sen gick mobiltelefonen varm, det är många som hängt med på min resa, frivilligt eller tvunget och nu ville jag dela nyheten med alla som varit med och stöttat. Det kommer ta dagar innan jag hunnit med alla men via den här kanalen kan jag i alla fall meddela de flesta utan dröjsmål.
PS1 det kommer en summering - när dimmat lättat igen.
PS2 till alla medpassagerare, igen, STORT TACK! utan er hade det varit jobbigare, tuffare och …
PS3 nu vänder vi blad (som Kungen sa…)
Adde – Cancern 10–8